Detta har hänt tidigare: 

Jag följde efter honom men stannade snabbt när jag såg vilka som satt på hans bord. Det var dom andra killarna ifrån One direction.

Jag fick panik och började genast skämmas men lugnade ner mig när Zayn tittade på mig och log.
Mina fötter började få liv igen och jag följde efter honom igen.

-------------

Zayn: Grabbar det här är Sandra och Sandra det här är Liam, Harry, Louis och Niall.

 

Jag tittade snabbt på honom med ett leende. Han kom ihåg mitt namn.

 

Jag: Hej killar.

Liam: Hej så det är du som är Sandra.

Jag: Japp...

Harry: Du hade rätt Zayn, hon är vacker!

Louis: Ja men sist du beskrev henne så hade hon inte kaffe överallt på sig.

Zayn ( lite viskande ): lägg av...
Niall: kom, slå dig ner. 

 

Jag satte mig ner på en ledig stol och tog emot servetterna som zayn räckte mig.
Jag torkade försiktigt mina kläder och tittade upp när jag insåg att det var helt tyst runt bordet.

Jag möttes av 10 ögon som stirrade på mig. När dem såg att jag hade lagt märke till att alla tittade på mig så vände alla snabbt blicken förutom Zayn som fortfarande hade sin blick borrad djupt i mig. 

 

Liam: Sandra, berätta lite om dig själv.

Jag: Okej, det finns inte så mycket och berätta men, ja, mitt namn är Sandra och jag är halv svensk och halv syrian. Jag är 17, snart 18 år och jag har nyligen flyttat hit till London från Sverige för att studera här.

 

Jag avbröt mig själv när min mobil vibrerade. Det var ett sms ifrån Patricia.
’‘Vart är du??’’ jag svarade snabbt, ’’ blir lite sen, berättar allt sen! Xx’’

 

Jag: Vart var jag... 

Harry: Är du singel?

Zayn: Harry!!

Harry: Snälla, som om att du inte suttit där och funderat på det?

Jag: haha, ja, jag är singel...

Louis: Bra, så kan Zayn få ditt nr?

Jag: ehm..

Niall: Kom igen ge honom det, vi orkar inte höra honom tjata mer om dig.

Zayn: Lyssna inte på dem, men jag skulle gärna vilja ha ditt nummer.

Jag (sarkastiskt): haha okej då, men bara för att jag inte vill utsätta dem av ditt tjat mer.

 

Jag gav honom mitt nummer och efter det så ville alla andra också ha mitt nummer så vi alla satt och bytte nummer. Efter satt vi och pratade om allt möjligt. Killarna var verkligen hur trevliga och roliga som helst. Tiden gick och efter en stund insåg jag att Patricia väntade på mig så jag var tvungen att gå.

 

Jag: Förlåt killar men jag måste verkligen gå nu.

Liam: Nej, stanna en liten stund till!

Jag: jag önskar att jag kunde det men min vän väntar på mig.

Louis: Okej men vi ses snart då!

Jag: Det gör vi.

 

Jag kramade om alla och när jag skulle krama om Zayn så viskade han i mitt öra ‘‘jag hör av mig sen’’ jag blev svag i knäna och log mot honom.
Sedan sprang jag iväg mot busshållsplatsen och spenderade hela bussresan hem till Patricia i chock.
Hade allt det här verkligen hänt? Det hela kändes som en stor dröm.

1 vecka senare

 Jag hade precis vinkat av Rebecca i flygplatsen. Hon skulle hem till Sverige igen och jag skulle stanna kvar här i London för att studera.

Jag saknade henne redan och visste direkt att det inte skulle vara så lätt att bo här i London, jag skulle sakna mitt liv i Sverige för mycket. 

Som tur är så bor min kompis Patricia här. Hon är 1 år äldre än mig och har bott här i snart 6 månader. Även hon studerar här och vi ska försöka spendera så mycket tid med varandra som möjligt här.

 

Jag satt på bussen från flygplatsen på väg in till centrum. Jag skulle hem till Patricia men först så skulle jag förbi Starbucks för att köpa med kaffe, massor med kaffe. Jag och hon skulle plugga hemma hos henne så vi behövde koffein för att orka vara vakna. 

 Jag gick in i kafét och svimmade nästan när jag såg den långa kön.

Jag stirrade på klockan och insåg att jag hade 22 minuter på mig att köpa kaffet, springa ner till busshållsplatsen och ta bussen hem till Patricia. 

Jag ställde mig i kön och suckade flera gånger. Jag tog en snabb titt på klockan och såg att jag nu hade 16 minuter på mig... och nu hade jag 12 minuter på mig... och nu 7 minuter.

Jag kom äntligen fram till kön och sade att jag ville ha 4 kaffe och ta med. Jag stod där utan någon tålamod och när jag äntligen fick min beställning så hade klockan rusat fram och jag hade nu 3 minuter på mig ’’shit jag måste skynda mig till busshållsplatsen’’.

Jag tog snabbt emot min beställning och vände mig med en hög hastighet. När jag precis skulle ta mitt första steg så krockade jag med en person bakom mig. Jag tappade kaffet och vi båda fick det på oss. När personen började prata så insåg jag direkt vem det var. Jag tittade upp och mötte hans bruna ögon med ett halv skakigt leende. 

 

Zayns version:

 

Jag satt på Starbucks och njöt av mitt kaffe med resten av grabbarna. Det var en härlig dag. Vi var lediga och stället var fullt med trevliga människor. Jag granskade alla människor som var där inne och min blick drogs direkt till en tjej längst fram i kassan. Det var Sandra. Jag flög upp ifrån min plats och sprang fram till henne. När jag precis kom fram till henne så blev jag helt varm, inte av hennes vackra utseende utan av det varma kaffet som jag precis fick på mig.

 

Din version:

 

Zayn: Vi måste sluta upp med att träffas så här.

Jag: Ja, haha. förlåt. Gick det bra?

Zayn: Ja det torkar snabbt, själv?

Jag: Jo då, det gick bra.

Zayn: Kom följ med mig till mitt bord så torkar vi av oss.

 

Jag följde efter honom men stannade snabbt när jag såg vilka som satt på hans bord. Det var dom andra killarna ifrån One direction.

Jag fick panik och började genast skämmas men lugnade ner mig när Zayn tittade på mig och log.
Mina fötter började få liv igen och jag följde efter honom igen.

2 år tidigare 

 Jag och min syster Rebecca landade precis i London. Vi gick till receptionen på flygplatsen för att få hjälp med att ringa en taxi när vi plötsligt fick syn på en stor folkmassa. Vi möttes av hundratals tjejer som höll i stora affischer med texter om ett stort pojkband ’’One Direction’’

 Rebecca: Är inte det dem killarna som är med i X factor?

Jag: Jo, toppen. Nu kommer vi aldrig att komma här ifrån. Dem har spärrat av alla vägar.

Rebecca: Vad ska vi göra, du måste vara i studentlägenheten om 2 timmar för en avcheckning.

Jag: Ja jag vet. Oh, varför måste det här hända just nu? Vänta lite. Borde inte det finnas en bakväg ut här ifrån?

Rebecca: Jo, men jag tror inte att vi får gå ut där ifrån.

Jag: Kom snabbt, vi springer ut genom bakvägen.

Rebecca: Hörde du inte precis vad jag sa? vi får inte gå ut därifr...

 

Jag avbröt snabbt min syster och grep tag på hennes arm. Jag drog lite löst i den och visade henne att jag ville att hon skulle följa efter mig. Hon suckade men förstod snabbt vinkeln.

Vi smög oss sakta förbi alla säkerhetsvakter och sprang för livet när en lite större vakt fick syn på oss. 

Vi sprang till ett trapphus och när jag vände mig om för att titta om vi fortfarande var förföljda av den stora vakten så sprang jag på någon.
När min blick sedan fäste sig på personen som jag precis hade sprungit på så tappade jag nästan hakan när jag insåg vem personen var.

 

Zayn: Aj, gick det bra?

Jag: Ja, förlåt. Jag är så klumpig.

Zayn: Det är lugnt. Vad heter du?

Rebecca: Sandra! skynda dig vi måste vidare.

Jag: Förlåt men jag måste verkligen dra, Hej då!

Zayn: Vänta...!

 

Jag tog en sista titt på honom och sprang efter min syster som redan var nere vid bakvägens nödutvägs dörr. Hon tryckte upp dörren och stannade upp helt anfådd när båda var ute.

 

Rebecca: Vem var det du pratade med?

 

Jag stirrade helt chockad på henne.

 

Jag: Kände du inte igen honom?

Rebecca: Nej?

Jag: Det var Zayn Malik ifrån One Direction. Du vet x factor som vi precis pratade om?

Rebecca: Va! Var det han!

Jag: Ja men vi hinner inte prata om det mer, kom vi måste skynda oss till studenthemmet.