1 vecka senare

 Jag hade precis vinkat av Rebecca i flygplatsen. Hon skulle hem till Sverige igen och jag skulle stanna kvar här i London för att studera.

Jag saknade henne redan och visste direkt att det inte skulle vara så lätt att bo här i London, jag skulle sakna mitt liv i Sverige för mycket. 

Som tur är så bor min kompis Patricia här. Hon är 1 år äldre än mig och har bott här i snart 6 månader. Även hon studerar här och vi ska försöka spendera så mycket tid med varandra som möjligt här.

Jag satt på bussen från flygplatsen på väg in till centrum. Jag skulle hem till Patricia men först så skulle jag förbi Starbucks för att köpa med kaffe, massor med kaffe. Jag och hon skulle plugga hemma hos henne så vi behövde koffein för att orka vara vakna. 

 Jag gick in i kafét och svimmade nästan när jag såg den långa kön.

Jag stirrade på klockan och insåg att jag hade 22 minuter på mig att köpa kaffet, springa ner till busshållsplatsen och ta bussen hem till Patricia. 

Jag ställde mig i kön och suckade flera gånger. Jag tog en snabb titt på klockan och såg att jag nu hade 16 minuter på mig... och nu hade jag 12 minuter på mig... och nu 7 minuter.

Jag kom äntligen fram till kön och sade att jag ville ha 4 kaffe och ta med. Jag stod där utan någon tålamod och när jag äntligen fick min beställning så hade klockan rusat fram och jag hade nu 3 minuter på mig ’’shit jag måste skynda mig till busshållsplatsen’’.

Jag tog snabbt emot min beställning och vände mig med en hög hastighet. När jag precis skulle ta mitt första steg så krockade jag med en person bakom mig. Jag tappade kaffet och vi båda fick det på oss. När personen började prata så insåg jag direkt vem det var. Jag tittade upp och mötte hans bruna ögon med ett halv skakigt leende. 

Zayns version:

Jag satt på Starbucks och njöt av mitt kaffe med resten av grabbarna. Det var en härlig dag. Vi var lediga och stället var fullt med trevliga människor. Jag granskade alla människor som var där inne och min blick drogs direkt till en tjej längst fram i kassan. Det var Sandra. Jag flög upp ifrån min plats och sprang fram till henne. När jag precis kom fram till henne så blev jag helt varm, inte av hennes vackra utseende utan av det varma kaffet som jag precis fick på mig.

Din version:

Zayn: Vi måste sluta upp med att träffas så här.

Jag: Ja, haha. förlåt. Gick det bra?

Zayn: Ja det torkar snabbt, själv?

Jag: Jo då, det gick bra.

Zayn: Kom följ med mig till mitt bord så torkar vi av oss.

Jag följde efter honom men stannade snabbt när jag såg vilka som satt på hans bord. Det var dom andra killarna ifrån One direction.

Jag fick panik och började genast skämmas men lugnade ner mig när Zayn tittade på mig och log.
Mina fötter började få liv igen och jag följde efter honom igen.