2 år tidigare 

 Jag och min syster Rebecca landade precis i London. Vi gick till receptionen på flygplatsen för att få hjälp med att ringa en taxi när vi plötsligt fick syn på en stor folkmassa. Vi möttes av hundratals tjejer som höll i stora affischer med texter om ett stort pojkband ’’One Direction’’

 Rebecca: Är inte det dem killarna som är med i X factor?

Jag: Jo, toppen. Nu kommer vi aldrig att komma här ifrån. Dem har spärrat av alla vägar.

Rebecca: Vad ska vi göra, du måste vara i studentlägenheten om 2 timmar för en avcheckning.

Jag: Ja jag vet. Oh, varför måste det här hända just nu? Vänta lite. Borde inte det finnas en bakväg ut här ifrån?

Rebecca: Jo, men jag tror inte att vi får gå ut där ifrån.

Jag: Kom snabbt, vi springer ut genom bakvägen.

Rebecca: Hörde du inte precis vad jag sa? vi får inte gå ut därifr...

Jag avbröt snabbt min syster och grep tag på hennes arm. Jag drog lite löst i den och visade henne att jag ville att hon skulle följa efter mig. Hon suckade men förstod snabbt vinkeln.

Vi smög oss sakta förbi alla säkerhetsvakter och sprang för livet när en lite större vakt fick syn på oss. 

Vi sprang till ett trapphus och när jag vände mig om för att titta om vi fortfarande var förföljda av den stora vakten så sprang jag på någon.
När min blick sedan fäste sig på personen som jag precis hade sprungit på så tappade jag nästan hakan när jag insåg vem personen var.

 

Zayn: Aj, gick det bra?

Jag: Ja, förlåt. Jag är så klumpig.

Zayn: Det är lugnt. Vad heter du?

Rebecca: Sandra! skynda dig vi måste vidare.

Jag: Förlåt men jag måste verkligen dra, Hej då!

Zayn: Vänta...!

 

Jag tog en sista titt på honom och sprang efter min syster som redan var nere vid bakvägens nödutvägs dörr. Hon tryckte upp dörren och stannade upp helt anfådd när båda var ute.

Rebecca: Vem var det du pratade med?

Jag stirrade helt chockad på henne.

Jag: Kände du inte igen honom?

Rebecca: Nej?

Jag: Det var Zayn Malik ifrån One Direction. Du vet x factor som vi precis pratade om?

Rebecca: Va! Var det han!

Jag: Ja men vi hinner inte prata om det mer, kom vi måste skynda oss till studenthemmet.