Danielle's perspektiv ( lite tidigare ):

Eleanor hade kommit hem till mig, och vi väntade bara på att (ditt namn) skulle komma.

Gud vad kul detta skulle bli! Vi satt i vardagsrummet, och kollade påF.R.I.E.N.D.S. 

Den serien kunde aldrig bli gammal!

- I can't wait to hang out with her! sa Eleanor ivrigt. Jag skrattade till.

- Not me either, she sems really nice, and (killen du valt att vara tillsammans med) is happy with her!

Plötsligt hörde vi någon ropa på hjälp.

- Did you hear that? frågade Eleanor, och jag nickade med rädsla mot henne.

- I think someone was shouting after help? sa hon, och vi gick ut ur lägenheten och ner till framsidan. Sedan hörde vi ropet på hjälp igeg, vi kollade mot varandra och gick sedan gick vi efter ljudet.

- I think the noice is from there! sa jag och pekade bakom ett hus. Eleanor nickade mot mig, och vi sprang till baksidan av huset.

När vi kom fram såg vi att (ditt namn) stod där. Brevid henne var det en man, och han höll tag om henne. Hon blödde på ryggen, och hennes klänning var förstörd.

- Leave her alone! skrek jag och mannen sprang iväg med snabba steg.

(ditt namn) vände sitt ansikte mot oss, och man kunde se hur rädd hon var. Hon var helt illröd på ena kinden, och hade näsblod.

Elenors perspektiv:

När mannen hade sprungit iväg, kom (ditt namn) emot oss.

Jag kollade bakom henne, och såg honom stå där, han hade en pistol i handen, och han avlöste skottet.

Mitt hjärta stannade i några sekunder, men sedan började mina ben springa mot (ditt namn) som fallit ihop på marken, och mina tankar var igång igen.

Danielle böjde sig ner mot henne, och försökte hålla henne vaken medans jag ringde akuten.

- yeah hello? is this 911? i need help fast! my friend just got shot in he back! sa jag, och sedan berättade jag vart vi var och dom skickade ambulanser till oss.

Plötlsigt hörde jag hur Danielle började prata med (ditt namn) som började somna in.

- No! (ditt namn) listen to me, you are strong, just hold on! Don't let go! sa jag och tog tag i (ditt namn)'s hand. Jag kände hur tårarna rann som floder ner för mina kinder. Jag hade aldrig varit lika rädd i hela mitt liv.

Jag hörde syrerna och tackade gud för att ambulanserna äntligen kommit.

Dom bar in (ditt namn) i ambulansen, och både jag och Danielle fick hänga med.

Vi ringde killarna och berättade vad som hade hänt. Men dom fick själva berätta för (killen du har valt att vara tillsammans med) vad som hade hänt, eftersom det klarade inte jag och danielle av att berätta.

Killen du valt att vara tillsammans med:

Jag och killarna fick en paus från studion, och vi gick ut på bakgården för att spela fotboll.

- Here! to me! to me! ropade jag, och resten skrattade åt hur fåniga rörelser jag gjorde.

Pltösligt ringde mobilen, och dom svarade.

Jag kollade frågandes mot dom, och sedan hörde jag vad dom pratade om.

- What? she got shot!? I need to call Paul, and then we will be there!

Vem hade blivit skjuten? Dom gick fram till mig, alla med tårar i ögonen och jag fick smått panik inom mig.

- What is wrong? frågade jag

- (ditt namn) got shot, they are on the way to the hospitall right now. But we have called Paul and he's gonna pick us up.

Jag kände tårarna bakom mina ögon, och tillslut kunde jag inte hålla dom inne.

'' The only girl I ever loved this much, maybe won't make it? what if I lose her? How am I gonna live without her? That's impossible! wait, I can't think like that! she's gonna make it! I know she is! '' alla tankar flög runt mitt huvud, och jag kunde inte koncentrera mig.

Vi väntade på Paul, och tillslut körde han äntligen fram med sin bil mot oss, vi satte oss på våran platser och körde iväg i full fart.

Vi kom fram till sjukhuset, och vi gick fram till receptionen.

Paul pratade med damen i receptionen, och hon förklarade vägen till rummet.

Vi tog hissen till våning 5, jag skakade och mådde illa. Jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera detta. Jag visste iallafall att jag inte skulle ge upp, hon skulle stanna här med mig. Vi kommer klara det, och om några år ska vi gifta oss, och skaffa en familj. Jag kunde se hela min framtid med henne, men ingetutan henne.

Vi gick i hallen och stannade i väntrummet när vi fick syn på Eleanor och Danielle.

- hey, sa dom och alla kramade om varandra.

- What happened? how is she? frågade jag, och man kunde nog höra hur orolig jag var.

Dom turades om med att berättade hela historien om vad som hade hänt, och i stort sett satt alla och grät.

- Where is she now? and how is she gonna make it? frågade jag, och båda kollade ner.

- She's getting operated now, and they don't now how she's gonna make it. Sa Eleanor tyst, och mitt hjärta stannade.

- what? what do you mean they don't know how she's gonna make it?! when do we get to know?

- easy, she's gonna make it, she's strong! sa killarna till mig, men jag skakade bara på huvudet.

- I need to get some air. sa jag och sedan gick jag ut på balkongen för att ta luft.

När jag gick in igen hörde jag hur dom pratade om (ditt namn) men dom såg inte att jag kommit in.

- The doctors said there's a very small chance for her to survive. She got shot right in the back beside her lung. Berättade tjejerna för resten, och jag ställde mig närmare dom.

Alla kollade mot mig, och jag satte mig ner.

- Why didn't you tell me the truth? frågade jag.

- (hans namn) they just didn't want you to get hurted. they ment the best for you. Sa Paul och jag skakade på huvudet.

- No, then you would have told me. But it dosn't matter, because she's gonna make it.

Sa jag och gick iväg.

* 4 timmar senare*

Fortfarande din killes perspektiv:

Det var nästan morgon, och ingen av oss hade fått någon sömn.

Jag hörde ett par klackar gå mot marken, jag lyfte mitt huvudet från händerna, och kollade upp mot läkaren som ställde sig nära oss alla som satt i en cirkel i väntrummet.

- Hello, I'm Caroline, (ditt namn)'s doctor. sa hon och jag vaknade till.

- How is she? var det ända jag sa, för jag brydde mig inte om något annat än hur (ditt namn) mådde.

- well..