fortfarande 'din killes' perspektiv:

 - Well, for now she seems to get better, but she has to be here for another week or two, because we don't really know if she's still gonna get better. Jag blev överlycklig när jag hörde vad läkaren berättat. Min älskling levde, mer behövde jag inte. Hoppas bara det sista hon sa skulle bli positivt.

- Can we visit her? frågade jag, för jag ville verkligen träffa (ditt namn) nu.

- Not yet, she's still very weak, but maybe at the afternoon. sa hon, och jag blev lite besviken, men såg fram emot att träffa henne i eftermiddag.

Vi tackade läkaren och hon gick iväg.

- I'm glad she's okay! sa (en av dom andra killarna) och alla nickade instämmande.

- I think we should eat, do anyone wan't something? frågade Paul, och alla rabblade upp vad vi ville ha, vi var ju trotsallt otroligt hungriga efter att inte ha ätit på flera timmar.

Det var äntligen eftermiddag, och jag kunde inte vänta på att äntligen få träffa (ditt namn)

Jag väntade utanför hennes rum, och var rätt så nervös. Jag vet inte riktigt varför, det var inte likt mig.

- You can go in now, she's still asleep, but she can hear you. Sa läkaren, och jag vaknade upp från mina tankar.

- Oh, thanks. sa jag och öppnade försiktigt dörren. När jag kom in såg jag henne ligga i sängen med bandage runt hela midjan, och en massa riv & blåmärken på kroppen. Hur kunde den jävlen göra såhär mot min ängel? Jag vet inte vem det var, men såfort (ditt namn) hade kraften att berätta det, skulle jag hitta honom och på något sätt få in honom i fängelset. Jag satte mig brevid hennes säng och la min hand på hennes.

Ditt perspektiv ( tidigare):

Jag vaknade upp, men visste inte vart jag var. Jag kollade runt, och det var det vackraste stället jag varit på.

Det var som en äng, med blommor som doftade hur ljuvligt som helst, och det grönaste gräset jag sett.

Solen lyste ner på mig, och jag njöt av dessa sekunderna. Var var jag?

- fast give me the knife. Hörde jag någon säga.

- Her heart is going slower. Fast we need to stop the bleeding! hörde jag en kvinnlig röst säga, med panik.

Vart kom rösterna ifrån? och vad pratade dom om? Helst plötlsigt försvann hela ängen, och jag var i ett rum.

Det var i ett rum med folk som sprang runt i blåa dräkter, med munskydd och massvis med stress och panik.

Jag förstod att jag var i en operation sal, men hur i hela friden skull kom jag hit?

- what is going on? frågade jag, men ingen verkade höra mig.

- Her heart stopped! skrek en av sköterskorna, och dom tog fram dom 2 elektroinska shockerna som jag alltid brukade se i filmer. Vems hjärta stannade?

- hello?! can someone please tell me what's going on? skrek jag, men ingen svarade, ingen reagerade ens.

Jag gick fram till operations bordet, och kollade på tjejen som blev opererad. Jag kännde igen henne.. vänta.. va? Det var jag som låg på bordet?! Alla läkarna sprang runt med panik, men endå lugna. En sköterska kom emot mig, och ... och hon försvann? hon var precis framför mig?

Jag kollade bak, och där stod hon. Hade hon gått igenom mig? Hur kunde allt detta ens hända?

Sedan började jag komma ihåg Biologi lektionen vi hade om liv och död. Om att vissa själar stannade kvar på jorden efter döden, kunde det ha hänt mig? Var jag en ande?

- 1, 2, 3! skrek läkaren och dom gav en shock till kroppen som låg på operations bordet.

- One more time! och sedan gav dom en shock till.

Sedan började jag komma ihåg vad som hade hänt.

Jag hade blivit anfallen av Danny, och sedan kom Danielle och Eleanor och räddade mig. Dom skrek även något om att jag hade blivit skjuten? var det detta som hade hänt mig? Jag blev skjuten, och nu var jag en ande som kunde se min egna kropp, och alla som försökte rädda mig, medans jag redan var död.

* pip, pip, pip* maskinen började göra normala ljud, och läkarna verkade vara lättade.

- Her heart is beating againg! sa läkaren. Och allt försvann.

Allt var svart, och jag kunde inte röra på mig. Jag kunde inte öppna upp ögonen heller, vad hände igentligen?

Jag hade aldrig varit lika förvirrad i hela mitt liv.

Jag kände smärtan i hela min kropp, speciellt i ryggen. Men det var nog inte så konstigt, för Danny rev upp hela ryggen, och om jag inte minns fel så blev jag ju skjuten där också.

Jag kände någon ta tag i min hand, och hörde en röst.

- I love you, I know that maybe you don't even hear me know, but I wan't you to know that I'm here. I don't know what I would do without you, so please stay strong and don't leave me. You are the strongest person I know, and I now that you can do this! I love you (ditt namn)

Jag öppnade försiktigt mina ögon, och såg (killen du valt) sitta på en stol brevid mig. Han grät, och jag log försiktigt med mina läppar. Jag hade den perfekta pojkvännen, han brydde sig om mig, minst lika mycket som jag brydde mig om honom.

- (hans namn) I love you too, fick jag fram även fast jag fick kämpa lite.

Han ryckte på sig, och kollade chockat på mig.

- omg babe, you are awake? This is amazing, I have been so worried! They said that you wouldn't make it, but I knew you would, and I had right. I'm so happy that you are here! sa han och kysste mig lätt på munnen.

- What happened? And where am I ? frågade jag och han berättade vad som hade hännt. Jag kom på att han inte ens visste vem som gjort detta mot mig.

- It was Danny, my ex.. that hit me. Sa jag, och han blev direkt på dåligt humör.

- I'm gonna deal with him later, let's focus on you now. Sa han, med en liten irritation i sin röst.

- I need to tell you something. började jag, och sedan berättade jag om hela min dröm som jag haft. Om hur jag först var på en äng, och sedan i operations salen, där jag kunde se mig själv dö. Var allt detta sant, eller bara en dröm?

- wait?.. so you died? frågade han, och han var lika förvirrad som jag var nu.

- I am sorry to interupt, but the visit time is over. avbröt sköterskan oss. Och (din kille som du valt) gav mig en kyss, och gick ut.

Hans perspektiv:

Jag kysste henne och gick ut till resten.

-How is she? frågade dom mig.

- She woke up, and told me the whole story, it was her ex Danny that hit her. 

Berättade jag, och alla häpnade till.

- What?! why would he do something like that? that bastard!

Fick (en av dom andra killarna) ur sig.

- But did he shot her too? frågade Paul.

- Yes, it has to be him. It was the same guy that shot her, as the one that hit her. I saw him, just before he runned away. Förklarade Eleanor.

- She also told me about this dream, that she could see her self die, and then she woke up again.

Berättade jag.

- I'm shore it's not anything to worry about, she's good now, right? sa (en av dom andra killarna) och jag nickade, även fast jag var orolig över det.

Det var strax efter midnatt, och alla låg och sov. Jag vaknade upp av en massa pipljud som hördes, och läkare som sprang förbi oss. Jag kollade efter dom, och jag såg att dom sprang in i (ditt namn)'s rum.

Strax efter mig, vaknade resten också. Jag ställde mig upp och gick mot hennes rum, men Paul stoppade mig.

- I'll go and find out what's going on, you'll sit here and wait! sa han och gick iväg med bestämma steg.

Alla satt nervösa och knäpp tysta, och väntade på att något skulle hända.

Det hade gått ca 4 timmar, men det kändes som en mycket längre tid.

Tillslut orkade jag inte mer och gick mot (ditt namn)'s rum. Påvägen mötte jag Paul, han hade tårar i ögonen och la sin hand på min axel.

- What's wrong? frågade jag, och började skaka.

- (killen du valt) come with me, I need to tell you guys something. Jag nickade med en otrolig oro, och vi gick till resten.

- Sit down, sa Paul försiktigt och jag satte mig mellan killarna.

- How is she? frågade Danielle med hopp och hon försökte låta lugn.

- Well, you know she got shot in her back. It was right beside her lugn, and the doctors missed a bit of the bullet (=kulan) from the gun. It moved slovely, and punked her lung.

That made a iner-bleed, and there was noway to save her. She's gone.

Mitt hjärta stannade, och hela min värld rasade på några sekunder, var detta verkligen sant? Hur kunde detta hända mig?

- WHAT DO YOU MEAN SHE'S GONE?! skrek jag, och tårarna rann ner för mina kinder. Ingen sa något till mig, eftersom jag antog att alla kännde sig lika förstörda som jag.

- (hans namn), this happens in life, people come and go, we only have to learn how to move on.

Jag kunde inte tro detta. Det var som att himmlen tagit tillbaka min ängel. Men jag behövde henne, jag behövde henne brevid mig när jag vaknade upp på morgonen. Jag behövde hennes kramar och kyssar. Hennes skratt varje gång vi var med varandra, hennes perfketa leende, jag behövde hela henne. Men hon var verkligen borta nu..