Jag vaknade upp av röster och precis när jag öppnade ögonen så möttes jag av vita rockar och ett vitt rum och jag förstod att jag var på ett sjukhus.

 

Läkare Hannah: Hej Sandra, jag har tyvärr dåliga nyheter. Vi har gjort tester och vi vet inte hur vi har missat det här ifrån ditt förra test men ditt foster, ditt barn har en blödning i hjärnan sen sträckningen förra veckan och jag är ledsen men...

Jag: jag har förlorat barnet, eller hur?

Läkare Hannah: Ja... fostret var inte tillräckligt starkt och... Jag beklagar.

 

Jag kände direkt hur hela min värld rasade. Inom 1 vecka hade jag förlorat det som betydde mest i mitt liv. Zayn och nu mitt barn.
Patricia kom in i rummet och jag bröt genast ihop. Sjukhuset hade ringt henne och talat om att jag var här.
Hon stod och tröstade mig i flera timmar men jag kunde inte sluta gråta. Jag var som ett litet barn, ett barn som visste att inget skulle bli sig likt igen.
Jag tänkte genast på Zayn. Hur skulle jag berätta allt det här för honom?

 

1 vecka senare

 

Det var nu det gällde. Jag skulle träffa killarna för första gången nu sen dem åkte ut på turnén. Jag smsade nästan med dem varje dag men ingen av dem hade en aning om vad som hade hänt. Inte ens Zayn. Jag visste inte hur jag skulle berätta det men nu var jag tvungen och göra det. 

 

Jag kom fram till Liams födelsedagsfest och Paul mötte upp mig utanför entrén.

 

Paul: Sandra!

Jag: Paul! hej, hur är det?

Paul: Det är bra. Känns som evigheter sist.

Jag: ja, det gör det.

Paul: kom, Liam väntar på dig. Han har väntat på det här hela dagen.

 

Liams version:

 

Sandra: LIAM!

 

jag vände mig snabbt om och där stod hon, min bästa vän.

Jag sprang snabbt fram till henne och vi stod och kramades i evigheter tills jag efter ett tag insåg att hon grät i min famn.

Jag: Sandra, är allt bra? varför gråter du,?

Sandra: ja, jag har bara saknat dig.

Jag: jag har saknat dig med

Sandra: vart är alla andra

Jag: KILLAR SKYNDA SANDRA ÄR HÄR!

 

Niall, Harry och Louis sprang snabbt till Sandra och vi alla stod och kramades i en stor gruppkram.

 

Din / min version:

 

Jag: Jag har saknat er killar!

Niall: Vi har saknat dig med. 

Harry: Hur var flygresan?

Jag: den var bra.

Louis: och lillen då, hur mår han/hon.

Jag:..........bra.

 

Jag fick panik och visste inte vad jag skulle säga. Jag ville först prata med Zayn och berätta det för honom innan någon annan fick reda på det.

 

Jag: Vart är Zayn då?

Niall: han smsade mig, han kommer snart.

Harry: kommer du vara okej med honom här?

Jag: ja, jag måste träffa honom förr eller senare och jag vill att vi ska vara vänner, eller åtminstone försöka. 

Louis: okej, men du borde veta att han inte är sig riktigt likt. Han försöker fortfarande att komma över dig.

Niall: Där är han!

Harry: Är det Perrie han är med?

Liam: varför är han här med henne?

Jag: Louis, jag tror inte han försöker längre. Han är nog redan över mig.

Louis: omg, Sandra. Vi visste inte att han skulle komma hit med henne.

Jag: jag ska nog gå och leta upp Danielle och Eleanor, vi ses sen.