Fortfarande Zayns version:

Jag: vad ska jag göra killar. Jag har sabbat det på riktigt nu. Nu har jag verkligen förlorat henne och pågrund av mig så har ni alla med förlorat henne. Jag sade till henne att lämna oss alla ifred!
Liam: Zayn! hur kunde du säga så till henne!
Niall: Killar jag är orolig över henne. Hon svarar inte.
Louis: När var det hon skulle lyfta till London?
Liam: klockan 7
Louis:  bra då har vi fram till dess och hitta henne och fixa allting. Testa ringa henne igen jag går ut och letar efter henne.
Liam: Jag kommer med dig.

Louis och Liam gick ut och letade efter Sandra och jag satt här och väntade på nyheter.

Eleanor: Förlåt att vi dröjde men det slutade med att jag visade henne hela min resväska!

Perrie: ja haha, du var verkligen en fin stil Eleanor.

Eleanor: Vad har hänt? vart är alla? Vart är Louis?

Niall: Han och Liam är och skjutsar Sandra.

Perrie: Zayn är du okej?
Jag: ja...

Liams version:

Jag: vart är hon? vi har letat i snart 3 timmar. vart kan hon vara?
Louis: testa ringa henne igen.
Jag: okej.... Louis! Samtalet kopplas upp nu!

Sandra: Hallå?

Jag: Sandra, det är Liam!...... vart är du?
Sandra: jag är på väg hem Liam.

Jag: va?
Sandra: Ja, jag tog ett tidigare flyg... Zayn hade rätt. Ni har det bättre utan mig. Lycka till med allting. Hej då!

Jag: Sandra vänta!

Jag fick ingen respons tillbaka, hon hade lagt på luren.

Louis: Vad sa hon?

Jag: Hon har redan åkt hem till London.

Louis: Skynda dig! vi måste till dem andra och berätta för dem. Niall smsa. Eleanor och Perrie vet ingenting än så så säg ingenting högt bara.

Zayns version:

Louis och Liam kom in genom dörren igen och jag kunde se att dem båda hade gråtit.
Jag var tvungen att veta om Sandra var okej och vart hon var så när jag såg att Liam stod själv så passade jag på att gå fram och fråga honom om vad dem fått reda på.

Jag: Vart var hon? Hittade ni henne?
Liam: Hon är redan påväg till London Zayn. Tack så mycket för att du förstört vår vänskap med henne.

Orden krossade mig och jag försvann in i ett annat rum. Där satt jag i min ensamhet och räknade tårarna som rann ner ifrån min kind. Jag skulle aldrig förlåta mig själv.