2 veckor senare

Jag gick längst gatan mot Starbucks för att köpa min sista latte här i London, jag skulle flytta tillbaks till Sverige i morgon och jag såg fram emot det. Jag skulle äntligen få träffa min familj och vara med dem. 

När jag precis skulle gå igenom Starbucks uteservering för att sedan gå in i själva entrén så stannade jag till. Min kropp skrek på mig och talade om för mig att vända mig om och undvika personen som stod utanför och pratade i telefon och det var exakt det jag gjorde men det var försent. Personen fick syn på mig men jag fortsatte att gå med hopp om att personen inte skulle bry sig.

Liam: Sandra! Sandra vänta!

Jag: Liam...

Liam: jag har försökt att ringa dig varje dag varför har du inte svarat?
Jag: jag har bytt nummer Liam.
  

Han började nu gråta och krama om mig.

Liam: Du anar inte hur mycket jag har saknat dig Sandra! Jag och killarna har haft ett helvete under turnén. Vi alla har tänkt på dig hela tiden och hur vi lämnade saker! Vi hatar oss själva...
Jag: Liam, det är inte ert fel. Det var bara dags att vi alla gick skilda vägar.
Liam: Säg inte så! Det stämmer inte och du vet att jag har rätt. Du är min bästa vän. Det är meningen att jag ska vara där för dig i vårt och torrt och nu när hela sanningen är ute så tar det kål på mig för att ja inte insåg att något var fel från första början... Gud, du anar inte hur mycket vi har saknat dig.
Sandra: Jag har saknat er med.
Liam: Du måste följa med mig in och hälsa på alla andra.
Sandra: Nej, jag kan inte, jag är inte redo!
Liam: Snälla Sandra. 

Han började gråta ännu mer nu och även jag. Självklart ville jag gå och hälsa på dem andra killarna med.
Jag: okej.

Zayns version

Vi alla satt och njöt av vårt kaffe när Liam kom in igen men när vi sedan insåg att han inte var ensam så vände vi snabbt blicken. Mitt hjärta hoppade genast över ett slag när jag såg personen han var med. Hon var stålande vacker och hon fick mig fortfarande att tappa andan varje gång jag såg henne.

Alla killar började genast jubla och gråta av glädje. Alla sprang fram till henne och kramade om henne förutom jag. Jag satt fast frusen på min stol och kunde inte fatta att hon stod framför mig. Jag trodde aldrig att jag skulle få träffa henne igen. Mina tårar började rinna och jag brydde mig inte om att torka bort dem. Jag var bara glad över att få se henne igen. 

Din/min version

Liam: Killar kolla vem jag har med mig.
Harry: Omg! Sandra!

Louis: Sandra är det du!
Niall: Sandra! Du anar inte hur mycket vi har saknat dig!

Jag blev genast attackerad av kramar och vi alla stod och grät i en stor gruppkram. När gruppkramen sedan splittrades så fick jag syn på Zayn. Han reste sig upp och gick mot mig.

Zayn: Hej Sandra.
Jag: Hej.
Zayn: Hur är det?
Jag: bra... hur är d...

Jag hann inte fortsätta meningen utan kände direkt Zayns armar runt min midja.

Niall: Kom Sandra sätt dig!

jag: okej haha.
Zayn: Vi såg dig live på Ellen, varför sade du ingenting till mig Sandra?
Jag: jag visste inte hur jag skulle säga det och sen när jag väl var redo för att göra det så vägrade du lyssna på mig. Du bokstavligen tryckte bort mig ifrån ditt liv. Det var som att du försökta förneka tanken om att vi ens hade träffats.
Zayn: Jag vet, förlåt. Jag var sårad och arg över att du kunde göra så här mot mig. Jag förstod inte varför men nu gör jag det.
Liam: Du behöver inte oroa dig, Vi har gjort en anmälan och polisen håller på att göra en utredning.

Vi satt och pratade i flera timmar och det var som att ingenting hade hänt mellan oss.
Niall: Du måste komma hem till mig i morgon kväll. Vi ska ha tacos kväll.
Jag: jag kan inte, Jag flyttar tillbaks till Sverige i morgon.

Det blev tyst i några minuter tills Liam avbröt tystnaden.
Liam: Du får inte flytta, jag har precis fått tillbaks dig och jag vägrar att släppa dig igen.
Jag: tyvärr Liam, men jag måste.

Liam: Lova mig att vi håller kontakten och att vi pratar varje dag.
Harry: Mig med.
Louis: Mig med
Niall: mig med och lova mig att du lagar god mat varje gång vi kommer och hälsar på dig.
Jag: haha ja, jag lovar er alla.
Zayn: Och lova mig att du ger mig en till chans. Som vänner.
Jag: .... jag lovar.