Klockan slog nu 21:00 och min mobil ringde, det var Eleanor.

 Eleanor: Sandra vart är du! Jag har ringt dig flera gånger varfö...

Jag: förlåt. Patricia ringde, det var 112 så jag var tvungen att gå hem till henne. Jag ringer dig i morgon och förklarar allt.

Eleanor: Du skrämde mig jag trodde något hade hänt, det är lugnt du behöver inte förklara dig. Hoppas alla mår bra?

Jag: ja alla mår bra. Jag hör av mig sen jag måste verkligen gå.

Eleanor: okej hej då.

Jag: hej då.

Det var en lögn. Jag var inte hemma hos Patricia och jag var inte så säker på om alla mådde så bra.

Jag var på sjukhuset och väntade på resultaten. Jag hatade mig själv för att jag ens kunde tänka tanken att jag var säker och accepterad av hans fans.

Läkaren: Hej Sandra, jag är din läkare dr. Hannah. Nu ska vi se här. Vad är det som har hänt.

Sandra: Jag tappade min mobil och skulle böja mig ner för att hämta den, när jag sedan skulle resa mig upp så kände jag en strålade smärta från magen upp mot bröstet.

Läkaren: Okej, men alla dina resultat ser bra ut, du har bara sträckt moderkakan lite men det är inget farligt. För att vara helt säkra på att allt är bra så vill vi ha kvar dig över natten.

Jag var så lättad, jag kunde äntligen andas ut igen. Mitt barn var okej och det levde.

Jag började gråta av lättnad och läkaren tröstade mig.

Dagen efter fick jag beskedet av läkaren. Min moderkaka såg bra ut, allt såg bra ut och jag kunde nu åka hem.

Jag satt hela tiden och spelade upp hela händelsen i huvudet. Jag hade fortfarande inte smält in det. Hur kunde allt det här hända? Sedan accepterade det jag länge förnekat. Alla hot, all hat och nu attacken hände för att jag är tillsammans med honom, tillsammans med Zayn. Jag bestämde mig för att skydda mig och mitt barn och visste att det bara fanns ett sätt att göra det på. Jag var tvungen att lämna honom, lämna personen jag älskar, lämna Zayn.